Inköpt av: Uppsala kommun

I vintras ställde jag ut på Teatergalleriet i Uppsala och två av verken som visades köptes in av Uppsala kommun, vilket jag är väldigt glad över.

"Tvättbjörnar"  Skulpturen är ca 37 cm lång. Figurerna ca 9 cm.

och "Vågor"    Vågorna är ca 7-17 cm höga och står inuti ett glaskabinett. 

(sorry för den suddiga bilden på vågorna, jag har lyckats spara alla andra bilder - som var skarpa och fina - på Vågorna på en hårddisk där de lyckas gömma sig väldigt bra. Så bra att det är som att leta efter en nål i en höstack efter dem.)

Aprilljus

Dagens bild från ateljén. En katt med en röd och gul tulpankeps. 

Dagens fågel

Vissa dagar färgas helt av upplevelser eller intryck som man inte kan skaka av sig, och som dröjer sig kvar hela dagen. Idag när jag kom till ateljén hördes det pip och kraxande från det innersta av mina två små ateljérum. En fågel måste ha tagit sig ner i en ventil via någon skorsten eller rör på taket och verkade nu sitta fast där inne, bara en liten bit från ventilhålet i min ateljé. Den kraxade hest och lät oerhört olycklig. Oh dear! Hur skulle jag kunna hjälpa den stackaren?
Jag kunde inte nå själva ventilen som sitter högt, högt upp på väggen, och ut på taket vågade jag inte ta mig. Jag pratade och visslade till fågeln, som svarade med ynkliga kraxanden lite då och då. 
Undertecknad - som är en djurens riddare - ringde genast till fastighetsförvaltaren i hopp om att en vaktmästare eller liknande kunde rädda den nödställda fågeln. Växeltelefonisten knappade och sökte på sin dator. Hon hummade och suckade, och då och då kraxade fågeln till inne i ventilen.
"Ja OJ vad den låter, nu hör jag den också!" utbrast damen. Efter fem, sex lååånga minuter hade hon hittat telefonnummer till två olika vaktmästare som jag skulle ringa. 
Hos vaktmästare 1 svarade bara en telefonsvarare. Hos vaktmästare 2 svarade ingen alls.
Jag lyssnade upp mot ventilen och det var alldeles tyst. Jag visslade lite. Ingen svarade.
Det gick några minuter till. Jag vågade varken slå på radion eller sätta på musik, och med örat spänt mot ventilen påbörjade jag sakta och liksom motvilligt dagens arbete; inte helt koncentrerat och utan att kunna släppa fågeln ur tankarna. 
Timmarna gick.
Utanför fönstren flög skator och fiskmåsar och koltrastar omkring och tjattrade och skrek. Och så plötsligt hörde jag samma ungfågel-liknande kraxande som tidigare hörts i ventilen! Denna gången kom kraxandet från ett litet tak vid sidan om ett av mina fönster. Jag ilade dit och kikade ut under gardinen, men såg bara en tunn skata sitta på ett räcke en bit bort. Var det han/hon som lyckats rädda sig från min ventil? Skatan såg mot mitt fönster men rörde sig inte, och sa inte ett pip. 

På bilden ses en detalj från en större teckning jag gjorde på Konstfack 2003/2004, med fåglar, tulpaner, banderoller och hjärtan.