Helt nytt, alltihopa

Jag håller på att greja med en helt ny hemsida. Det är mycket som ännu inte funkar eller länkas som det skall, men jag hoppas att sidan kan bli riktigt bra när den till slut är helt klar.
Kontakta mig gärna om det är något du inte finner på hemsidan eller vill ha mer info om under tiden: emmakronvall (at) hotmail.com 

Julpaus

Det lilla verket "Spegel", hängande ovanför ett av arbetsborden i ateljén i början av hösten. 

Snart är det over and out i ateljén för i år, om några dagar blir det välbehövlig och efterlängtad  julledighet. Jag funderar på om man ska våga sig på några yrkesmässiga nyårslöften; eller kanske snarare -önskningar, för 2016?
"Bli bättre på att diska kaffekoppen direkt efter användning"?
"Bättre ordning och reda på allt"?
"Mer fredagseftermiddagsdisco med tillhörande stämsång och dansanta moves"?

Tunga överväganden såhär de sista skälvande dagarna av året.

God Jul!

Adventsvänner

I maj skrev jag om ett gäng små vänner i vardagen. Så här i mulen och kulen adventstid känns de kanske än mer aktuella än under de ljusa vårmånaderna.
I min ateljé trängs ett gäng av ovanstående ljusstakar ovanpå ett litet skåp större delen av året. Idag fick de bre ut sig över arbetsbordets hela yta istället och göra mig sällskap när jag sorterade papper och skisser inför stundande, nya projekt.
De små julgransljusen brinner i ca 1,5 timme. Precis lagom lång tid för en stunds paus, fundering och fika.
Vill man ha en egen liten ljusstake med många ben, eller två eller tre, så finns de hos Konsthantverkarna, Stockholm, eller på Gustavsbergs Konsthall, Gustavsberg.

En finstämd sensation

...är titeln på denna skulptur, också från pågående utställning på Kaolin:

Trä, metall, porslin, sytråd, snöre, lim. Längd ca 80 cm.  

Järtecken och Svan

Två skulpturer från pågående "Nattbok"-utställningen på Kaolin. Utställningen pågår en vecka till, till den 25 november. 

                             "Järtecken I" - modellerat porslin, längd ca 45 cm.

                             "Svan" - modellerat porslin, längd ca 38 cm.

Dubbelskorsten

Dagens bild: "Dubbelskorsten". 

Höjd ca 27 cm, modellerat lergods och fogmassa. Skulpturen finns med på pågående "Nattbok"-utställningen på Kaolin om man vill se den IRL. 

"Nattbok" i DN

En fin artikel av Petter Eklund i söndagens DN: läs mer här!

"Apa med svarta moln", porslin och trä, höjd ca 15 cm

"Nattbok" - utställning

Förra helgen var det vernissage för min utställning "Nattbok" på Kaolins galleri, Hornsgatan 50, Stockholm. Här är några snap shots:

Utställningen pågår till den 25 november. För öppettider och annan info om utställningen och galleriet se Kaolins hemsida: www.kaolin.se

Nu är det snart

...vernissage för utställningen "Nattbok". Överallt i ateljén står skulpturerna och inväntar en sista syning innan packning.
Här ovan till höger ses ett svart moln i porslin som sitter på en grå bräda. En av mina favoriter. Till vänster ett hörn av en väggyta/anslagstavla där små lappar och urklipp hamnat under arbetets gång. 

Vernissage är det den 31 oktober på Kaolin, Hornsgatan 50, Stockholm. Välkomna!  

Lillsjöplan, Jönköping - kommande arbete

Jag har fått uppdraget och förtroendet från Jönköpings kommun att ta fram två skulpturer till det nybyggda området Lillsjöplan i Jönköping:
- "Moln" - ett ca 3 m. långt och milt lysande moln som kommer att hänga från en livbåtskonstruktion vid vattnet. Molnet görs i polyester och får en invändig LED-armatur. Livbåtskonstruktionen görs i metall.
- "Apans tankar" - en inåtblickande, mediterande apa med en lysande tankebubbla på huvudet. Apan kommer att vara ca 70 cm hög och tankebubblan ca 120 cm. Apan ska placeras på torget. Apan görs i brons, tankebubblan i polyester med en invändig LED-armatur. 

Länk till artikel om projektet i tidningen Smålänningen 

Leopardlöv

Katalogarbete

Sedan i september/oktober i fjol har jag jobbat med att sätta samman en katalog med foton på skulpturer och teckningar/skisser. Katalogen kommer att tryckas upp i en mindre upplaga och premiärvisas i samband med min separatutställning på Kaolins galleri i Stockholm i höst, med vernissage den 31 oktober. 

I skrivande stund håller jag på med slutarbetet och skickar filer med de färdiga sidorna till tryckeriet. Stundtals har ateljén varit ockuperad av teckningar på varenda tom yta. Tecknar man i stort sett varje dag så finns det tämligen mycket material att gå igenom. 

Modellering, plåtning och tomrum

Jag har modellerat en människa. Det har inte hänt sen jag gick på en förberedande konstskola i mitten av 90-talet; fast då var det modellstudier i grov rödlera, kontraposter och olika sittande poser. Nu modellerade jag i porslinslera och hade ingen modell att tillgå, men en mycket klar bild i huvudet av att den lilla människan jag gjorde skulle ha en väldigt distinkt nacklinje och huvudform, och ganska så utstående öron (för det är så fint).

Nu var egentligen inte det att jag modellerat en människofigur det jag ville berätta med detta inlägg, utan visa ett foto av en del av skulpturen (den lilla människofiguren är nämligen ena änden av en större skulptur). Ibland får man till en bild där mellanrumsformen och/eller tomrummet i bilden blir så himla fint utan att man liksom eftersträvade det. Kolla in linjen som löper från pannan, näsan, hakan, axeln, torson och sen vågrät rakt ut. Stiligt! 

Fotografering

Somliga konstnärer har assistenter som hjälper dem med stort som smått i arbetet. Själv har jag också assistenthjälp ibland, men vi har diametralt olika uppfattning om det här med konst, arbetstider och vad arbetet egentligen ska innefatta, mina självutnämnda assistenter och jag.
Mina "assistenter" är otroligt hjälpsamma och initiativrika, ja helt oumbärliga enligt dem själva. Jag är inte helt säker på att arbetet underlättas när de är med. Snarare tvärtom faktiskt. Kolla bara; så här såg det ut härom dagen när en liten skulptur skulle plåtas och den allra nyaste lille assistenten var eld och lågor över att få hjälpa till:

"Inspirationer" på Konsthantverkarna

I morgon är det vernissage för utställningen "Inspirationer" på Konsthantverkarna, Stockholm. Välkomna! 

Till vårens medlemsutställning "Inspirationer" har deltagarna fått i uppgift att synliggöra sin inspirationskälla. 

Mitt verk som visas här ovan är inspirerat av ett gammalt kassettband. Det är en skulptur i modellerat porslin, ca 23 cm lång. 

Inspiration: Ett gammalt kassettband med en cd-avspelning med Arvo Pärts ”für Alina” och ”Spiegel im spiegel”på den ena sidan. Den andra sidan är tom.

Piano, violin och violincello. Lätta toner, som snöflingor. Upprepningar, linjer, förskjutningar. Samma slinga, olika tonfall och röst i instrumenten. Då och då en stark pianotangent som ett tungt lod bland snöflingorna.

Ljudet är mycket skört, man håller nästan andan när man lyssnar. Det finns som en tunn hinna av sus och böljande rasp från kassettbandet genom hela inspelningen/avspelningen och från många lyssningars slitage.
Det är en inåtblickande musik. Vit och ljust grå, mycket lätt men med en dov botten, som mörk mossa i en granskog. Ibland är pianoslingan så stillsamt tyst att bara kassettbandets snurrande rundgångs-sus hörs.

Läs mer om utställningen på Konsthantverkarnas hemsida.

Små vänner i vardagen

De här små ljusstakarna med många ben gjorde jag första gången i tvåan/trean på Konstfack, sisådär 2001-2002. Jag minns att jag experimenterade med olika varianter av hybridformer mellan ljushållare och skulptur. De jag gjorde i porslinslera var rent halsbrytande i sin form och bestod av rangliga långa ben/pinnar som gled likt Bambi-ben i ugnen.
De enda varianter som var både skulpturala och som även funkade som ljushållare var de här små ljusstakarna i lergodslera för julgransljus. Likt släktingar till Hattifnattarna så myllrar de omkring efter eget sinne, och gör sig kanske bäst i grupp.

Jag jobbar inte med bruksföremål men de här små ljusstakarna har följt med genom åren och då och då har jag gjort några stycken nya. Det var nästan tio år sen sist, men nu under vårvintern har jag gjort ett nytt litet gäng. De myllrar för närvarande omkring på Konsthantverkarna, om man skulle vilja ha en eller två eller tre.

"Apans tankar"

Work in progress.

(Kanske det, kanske) 

Porslinsleran - keramikens enfant terrible

Porslinsleran - så fantastiskt fin men så gråahårsframkallande bångstyrig att arbeta med. Det är hela tiden en balansgång med att tämja den nyckfulla porslinsleran, från det att man modellerar den tills dess att man plockar ut en färdigbränd skulptur ur ugnen. Ibland uppför sig leran som man önskar (yay!) men lika ofta (nä, oftare) hittar den på sattyg antingen i torkningen eller ugnen. Den slår sig helt vilt, spricker på de mest märkliga ställen trots min noggrannhet och uppmärksamhet, eller får för sig att luta sig åt ett eller annat håll i ugnen så den helt tappar balansen. 
Jag torkar skulpturerna i veckor för att blidka leran så den snällt ska torka utan sprickor eller vridningar. Det skiter leran i. Den vobblar som en hal ål i ugnen i alla fall, eller ger helt fräckt en figur en spricka rätt över skallen eller sidan.
Trots mycket kunnande om porslinslerans uppförande och väsen så är det inte ovanligt att många månaders arbete går om intet när skulpturerna bränns. Då svär jag som en kolerisk Kalle Anka en dag eller två. Frågar mig varför -  oh varför!! - skulle jag få för mig att snöa in på just porslinslera när det finns så många andra leror som är betydligt mer lydiga och trevliga att arbeta med?!

Idag är det en kolerisk-Kalle-Anka-dag och jag och porslinsleran är inte vänner. Jag surar och klurar på hur jag ska kunna finslipa mina domptörskonster ytterligare för att få leran att göra som jag vill nästa gång. Hur svårt kan det va?!
Under tiden får jag trösta mig med att det åtminstone blev en grej som blev ok i den här bränningen; elefanten med trumpetsnabeln.

Reptilhjärnan in action

...eller vilken hjärna det nu är?
Ibland uppstår det som upplysta ögonblick då två skepp liksom möts i natten (eller, som i det här fallet; i min ateljé). Som om en inre Master Mind tar över ens vardagshjärna för en stund och parar i hop två element som förvisso finns mitt framför ögonen på en, men som man tycker hör till helt disparata idéer/projekt. En lika plötslig som tillsynes impulsiv fusion uppstår och PANG så har man gjort sig ett litet mästerverk.
Bara sådär.
Vardagshjärnan är förbluffad, slagen av häpnad av detta fusionsgenidrag. Master Mind-hjärnan ler likt en diabolisk reptil och skrockar belåtet innan den drar sig in i dimman igen. 

Wow. Bara så där, helt plötsligt... som i Trisslott-reklamen, så händer det. Små enorma ögonblick i ateljén som föregås av månaders jobb, traggel och djupa grubblerier kring stort och smått: En piprensare möter en porslinssockel som möter en får-torso som sitter nedstucken i ett snörnystan.
Tadaaaaa! 

(om man en vecka senare; i den grå och krassa vardagslunken, fortfarande tycker att det man skapat är ett mästerverk är dock en HELT annan sak. Så därför, kära läsare, låter jag bli att visa ovanstående verk på bild för nu, ety jag har ännu ej blivit klar över om det är ett mästerverk jag fått till, eller bara ett generande dåligt exempel på vad som kan ske när man lajjar runt med grejer under inflytande av grav kaffebrist och lätt solsting)

"NEW" - utställning på Konsthantverkarna

Välkommen på vernissage i helgen till Konsthantverkarna i Stockholm och utställningen "NEW" där 8 nya medlemmar (däribland undertecknad) ställer ut!

Jag visar tre helt nya skulpturer; "Apa och ring", "Får i korg" och "Stilleben". Samtliga är gjorda i modellerat, råbränt (oglaserat) porslin. Den rosa-aktiga klumpformen i stillebengänget är gjord i lågbränt stengods. 

Läs mer om utställningen på Konsthantverkarnas hemsida. Välkommen!  

The Mördarsnigel-stilleben

Dagens bild. Stilleben med pappersmördarsnigel, guldstjärna och diverse porslinstingeltangel.
Stark sol idag. 26 grader varmt i ateljén redan på förmiddagen. En elefant kroknade, själv tänker jag dricka kaffe och fila på en text.
Morsning och godbye, mördarsniglar och elefanter. 

Det rätta virket

Det är inte bara att kliva in i trävaruhuset och be att få en bit av en planka, halvtumstjock och prick 62 cm lång. Nä, så funkar det inte.
Man måste leta annorstädes. De brädbitar och plankstumpar jag söker ligger i skräphögarna i nåt byggkaos, bak nåt ensligt beläget skjul där väder och vind har gett det en gång gulvita träet en silverrutten yta, eller så hittar man det där man minst anar. I nån gammal låda i källarförrådet (jag hamstrar diverse träbitar som jag sen glömmer bort att jag har hamstrat) eller i form av nåt plötsligt avsågat hyllplan.
Träbiten eller -plankan ska helst vara lite sjavig och obekymrat ful, helt ovetande om att den kan bli en sockel eller del av en skulptur. Den får inte dra blickarna till sig utan ska verka utan att synas. Som en trottoar, typ.
Att hitta rätt träbit kan ta månader eller år. Eller så sticker den plötsligt upp ur en container som man råkar spankulera förbi. Då är lyckan total. 

Fast jag undrar... går det att liksom att "framkalla" Den Rätta Träbiten om det är så att man inte lyckas hitta det man söker i containrar eller ensliga skjul? Slänga omkring med en splirrans ny träbit i ateljén ett par veckor? Gå på den. Spika lite hål på måfå i den. Spilla kaffe, lera, bläck. Låtsas att den inte finns och sen råka sparka in den under nåt skåp där den får ligga tills dess att dammsugaren suger sig fast i den de få gånger jag nu dammsuger (ja, jag är en slarver, I admit)?
Jag har en idé just nu där jag letar efter en träsockel som ska ha vissa specifika proportioner för att funka med idén, och den ska ha liksom en vitmjölkigt fläckful yta. Denna träbit har jag letat och letat efter. Den står ingenstans att finna.
Tanken hisnar - ska jag bege mig till trävaruhuset och be om en träbit i de specifika måtten och sen behandla den med nån slags vit färg eller lasyr? Är det fusk (med sina egna principer)? Är det logik? Är det rätt, fel, klokast, vanvettigt?

Ja dessa De Stora Konstnärliga Frågorna alltså... de tål att grubblas på. 

I vit vila

Januarisnöstorm. I fönstret ligger en dissad kråka och väntar på ett andra liv. 

Pinnar och trådar

Det finns en poesi i den tunna sytråden som är omlindad och knuten runt en modellerad lerkorvspinne. Lerpinnen är upphängd i två parallella trådar inuti en ståltrådsbåge.
Det ser fint ut. Kanske att sytråden skulle vara vit istället för grå? Och kanske att lerpinnen skulle hänga lite mer jämnt vågrät?

Det är de små nyanserna, proportionerna och vinklarna som avgör. När något sitter som en en smäck, eller ser helt skevt och o-proportionerligt ut. Som en slags inre kompass eller barometer i kroppen som känner av vad som är "rätt". En millimeters differens kan stjälpa hela alltet, det uppstår en disharmoni som ögonen, kroppen, händerna reagerar på.
Ibland är det disharmonin man söker. Ibland det som sitter som en smäck.

Jo, det blir nog bäst med den gråa sytråden trots allt. Svart ståltråd, grå sytråd, porslinsvit lerpinne, brun mdf-sockel.
Där satt den. 

Januaribild

Betrakta, begrunda. I väntan på...  Vad då? Kaffe? Kvällen? Inspiration? Ljus? Januari är en väntans månad, i skrivande stund helt inbäddad i ett djupt lager snö som suddar ut konturer och tid. Isbjörnar tappar sina ben. Tunna och rangliga stänglar andas under plastpåsar. Ögonen har sett för mycket snö, huvudet värker. Snart är det februari. Isbjörnen vänder nosen mot den inbillade solen. 

Ny medlem på Konsthantverkarna

Från och med 1 januari i år är jag en splirrans ny medlem på Konsthantverkarna här i Stockholm. Jättekul att löpande kunna få visa upp sina alster, och att få vara del av ett större sammanhang!

Jag har fått förfrågningar från olika håll om mina små kattpuppor på mönstrade socklar/"Tiny Royals", och dessa finns från och med idag i Konsthantverkarnas butik på Södermalms torg.
Så kära läsare - räds inte alla dessa markarbeten vid Slussen, det är värt besväret att tråckla sig förbi bockar och bommar för att besöka Konsthantverkarna och bese allt fantastiskt bra och fint konsthantverk av olika slag, material och storlek som finns i butiken! 

Snapshot på Tiny Royals-gänget i ateljén i morse innan de packades ner för vidare transport. Sorry för den taffliga bildkvaliteten. 

Edit 2015-01-11: Snapshots ur vardagen i all ära, jag kompletterar med en bild som gör kattskulpturen mer rättvisa. Voila: