Man måste leta annorstädes. De brädbitar och plankstumpar jag söker ligger i skräphögarna i nåt byggkaos, bak nåt ensligt beläget skjul där väder och vind har gett det en gång gulvita träet en silverrutten yta, eller så hittar man det där man minst anar. I nån gammal låda i källarförrådet (jag hamstrar diverse träbitar som jag sen glömmer bort att jag har hamstrat) eller i form av nåt plötsligt avsågat hyllplan.
Träbiten eller -plankan ska helst vara lite sjavig och obekymrat ful, helt ovetande om att den kan bli en sockel eller del av en skulptur. Den får inte dra blickarna till sig utan ska verka utan att synas. Som en trottoar, typ.
Att hitta rätt träbit kan ta månader eller år. Eller så sticker den plötsligt upp ur en container som man råkar spankulera förbi. Då är lyckan total.
Fast jag undrar... går det att liksom att "framkalla" Den Rätta Träbiten om det är så att man inte lyckas hitta det man söker i containrar eller ensliga skjul? Slänga omkring med en splirrans ny träbit i ateljén ett par veckor? Gå på den. Spika lite hål på måfå i den. Spilla kaffe, lera, bläck. Låtsas att den inte finns och sen råka sparka in den under nåt skåp där den får ligga tills dess att dammsugaren suger sig fast i den de få gånger jag nu dammsuger (ja, jag är en slarver, I admit)?
Jag har en idé just nu där jag letar efter en träsockel som ska ha vissa specifika proportioner för att funka med idén, och den ska ha liksom en vitmjölkigt fläckful yta. Denna träbit har jag letat och letat efter. Den står ingenstans att finna.
Tanken hisnar - ska jag bege mig till trävaruhuset och be om en träbit i de specifika måtten och sen behandla den med nån slags vit färg eller lasyr? Är det fusk (med sina egna principer)? Är det logik? Är det rätt, fel, klokast, vanvettigt?
Ja dessa De Stora Konstnärliga Frågorna alltså... de tål att grubblas på.
