Skymningsbilder, Jönköping

Här är några bilder som duktiga Anna Hållams, fotograf, tagit på skulpturerna "Moln" och "Apans tankar" i Jönköping:

"Apans tankar" och "Moln" på plats i Jönköping

Den 29 oktober invigdes "Apans tankar" och "Moln" på Lillsjöplan i Jönköping. Kommunalråd Carin Berggren invigningstalade och det blev drömsk musik och stämsång av Refinnej och Elin Lilith. Susan Bolgar, enhetschef på kultur- och fritidsförvaltningen intervjuade undertecknad om projektet och skulpturerna, det klipptes band och bjöds på kaffe och drömmar.
Bilderna ovan visar skulpturerna i dagsljus. På kvällen/natten kommer apans tankebubbla och det stora molnet att lysa med ett milt, varmt ljus. Bilder på skulpturerna i skymning/mörker kommer framöver. 

Det känns alltid lite tomt och märkligt när ett projekt man jobbat med under lång tid är slut. Det har varit ett väldigt kul arbete - och samarbete. I denna typen av projekt är det många som är involverade. Allt i från brons- och plastgjutare, ljusfirman som byggt armaturerna, kommunens ljustekniker, och Susan, Jenny och Ann från Jönköpings kommun, och NCC-gänget som monterade skulpturerna på plats. Stort tack till alla som på ett eller annat sätt varit involverade!
Jag hoppas att Apan och Molnet kommer att bli vänner i vardagen till de som bor vid, eller besöker Lillsjöplan i Jönköping.   

På g, och guldig som ett påskägg

Arbetet med de två skulpturerna till Lillsjöplan, Jönköping, är nu inne i slutfasen. Förra fredagen var det inpassning med millimeterprecision hos bronsgjuteriet av apans tankebubbla i polyester. Det ser ganska okomplicerat ut på utsidan, men den här monteringen/konstruktionen har krävt mycket tankemöda av samtliga involverade för att lösas på ett smart sätt, och för att få till den "okomplicerade" looken utåt sett.
Härnäst väntar invändigt monterings- och armatur-arbete i apan och tankebubblan, och därefter ska apan patineras. 

Vit svans

Detalj från en ny, ännu obetitlad skulptur som ska vara med på utställningen "Figurine" som öppnar på Berg gallery om lite drygt en vecka; den 25 augusti. 

Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden

Den här grejen gjorde jag i träslöjden i 11-årsåldern. En kubisk formation med rundstavar, lappar i filt och en bit päls. Jag var mycket bestämd med hur det hela skulle se ut och minns att jag jobbade oerhört målmedvetet och koncentrerat. Träslöjdsläraren frågade flera gånger vad det var jag gjorde för någonting. Jag visste inte; hittade inte orden, men jag var absolut bergsäker på att precis så här skulle det se ut. Precis de här proportionerna, skalan, måtten, färgerna.
”Är det en liten paviljong?” sa träslöjdsläraren.
”Nä” sa jag.
”Kanske en hydda, eller ett bo för en nalle?” sa träslöjdsläraren. Han hade många förslag på vad det kunde vara. Jag sa ”Nä” varenda gång.
Så här flera år senare så slår det mig att detta måste vara min första medvetna skulptur. Som 11-åring kunde jag inte förklara varför jag gjorde den; vad det ”var för någonting” eller varför jag kände så starkt inuti mig att Så här skulle det se ut - precis så här. Vad det ”var för någonting” var helt oväsentligt; det här var något i sig själv nog. Det handlade om något som jag inte kunde sätta ord på eller förklara annat än att formulera det tredimensionellt. Proportioner, skala, mellanrum, färger, former.
Så om du fortfarande undrar, träslöjdsläraren: Det här är Konst. 

Kommande utställning

Flimrande och skimrande sommarljus och sommarskuggor på den sovande svanen. I slutet av augusti är det vernissage för utställningen "Figurine" på Berg gallery, Stockholm, med Maria Boij, Linda Karlsson och undertecknad. Svanen är ett av de verk jag ställer ut.
Mer info om utställningen kommer framöver. 

Sommarjobbsplaner

På sommaren är min ateljé växthusvarm och det är bara att förflytta verksamheten till svalare ställen (läs: hem) och anpassa arbetet efter utrymme och praktiska förutsättningar. Det är som upplagt för att teckna.
Varje år tänker jag att Denna Sommaren ska jag rita massor, klippa collage, fläska på med oljepastellkritorna, en gång för alla prova olika sorters hårdhet/svärta på blyertspennor, rita jättestort på jättestora papper. Experimentera hej vilt de lux alltså.
Hittills har det varje år slutat med att jag suttit där med en bunt A4-papper i knäet och en random stiftblyertspenna och ritat små, små grejer och tänkt på Skulptur snarare än Teckning.
Det är svårt att dupera sig själv, tänka utanför boxen och allt det där. Och statistiskt sett så lutar det att det inte blir så värst annorlunda i år; snarare små pinniga blyertsteckningar än kulörta jättecollage alltså.
Men... man kan aldrig så noga veta. Kanske är det i år som jag blåser dammet av oljepastellkritorna och de stora pappersarken? 

Här är en av mina blyertsteckningar på A4-papper, gjord en sommar för några år sen. Och nu kom jag just på att anledningen till att jag inte ritat med oljepastellkritorna var för att katterna var helt galna i dem och höll på att äta upp varenda krita. Och de gjorde burn outs och skrynklade de jättestora och dyrbara pappersarken i vilda race. Sket fullständigt i min skapande process och konstnärliga intention.
Well, då behöver jag inte bege mig på jakt efter asken med oljepastellkritor i år heller, jag håller mig till A4 och blyerts. Som vanligt om sommaren. 

Goda råd från medhjälparen

Lyssna på katten.
Katten har alltid rätt.
Katten är ett geni.
Piprensare är grejen!
Överallt.
Alltid. 

Molnet tar form

3 x mörka och inte så skarpa snapshots av jättemolnet som nu börjar bli klart och jäser ut över alla håll och kanter. 2/3-delar av molnets ovansida har fått flytta ut i foajén utanför min ateljé under tiden som jag slipar och filar på underdelen/-delarna.
Om nån vecka eller två är det dax för molnet att transporteras till plastgjutning - yay!

Ett moln in the making

Ett moln har landat. Ligger och jäser i min ateljé, tar upp hela golvytan och jag ålar längs väggarna för att få plats. 
Eller kanske snarare (ur ett mer konkret perspektiv): ett moln håller på att sågas ut ur ett gigantiskt, 13 kubikmeter stort frigolitblock. Det är frigolitsmulor precis överallt.

Jag testar sannerligen den yttersta gränsen för hur stort man kan jobba i ateljén. Molnet är 3,5 m långt, 1,5 m brett och knappt 1 m högt. Det här är vad som möter mig när jag öppnar dörren:

Det är svårt att fånga den gigantiska volymen på bild, på fotot ser det ganska platt och fjuttigt ut. I verkligheten är det som att mötas av en Finlands-färja. Jag blir lika paff varje dag. 

Somliga sover

...och andra (läs: undertecknad) jobbar för att det drömmande och inåtblickande uttrycket  hos den sovande ska bli precist. Om någon vecka åker den här drömmande apan till bronsgjuteriet för gjutning.  

Snö ute, sol inne, frigolit i sinne

Ute är det -10 och strålande sol. I ateljén är det +21 och frigoliten är gnistrande vit, precis som snön. Året inleds med det långsamma arbetet med att skära, slipa, limma och modellera fram den drömmande apan till verket "Apans tankar" till Lillsjöplan, Jönköping.
Så här såg apan ut idag. Mycket jobb återstår, men det verkar inte apan så brydd över. Den ser rätt bekväm ut med att sitta och blunda mot solen, allt medan jag filar och skär så att frigolitsmulorna yr.