Ibland går det veckor och man får ingenting gjort. Allt blir fult eller fel. Man stretar på ändå; med lera som är knölig och lite för hård, och med snöglopp och regngråa skyar utanför fönstren. Men vissa dagar vet man precis vad man gör, och leran är mjuk och foglig i ens händer. Och man tittar förvånat upp och ser att solen skiner in genom de dammiga fönstren och på den snövita porslinsleran.
Det här är skulpturen "Oh deer, Oh dear" från mitt examensarbete på Konstfack 2004. Året efter, 2005, köptes den in av Nationalmuseum.
I år är det tio år sen jag gick ut Konstfack (Oh dear, vad tiden går!). Nyligen gick jag igenom en hel hög med gamla bilder på skulpturer och teckningar jag gjort, och det är lite lustigt att se hur man liksom går i cirklar. Vissa teman, figurer och linjer/former tycks återkomma gång på gång utan att man eftersträvar det eller är riktigt medveten om det. Men det blir väldigt tydligt när man tittar på bilder av sina gamla grejer.
Hela idén kring mitt examensarbete på Konstfack 2003/2004 handlade om att vara en Räddare i Onödan. Att ta hand om och försöka laga det som var trasigt eller dött trots att det nog egentligen var för sent. Men finns det hopp så finns det liv; var projektets devis.
I "Oh deer, Oh dear" ses en hjort som utfört hjältemodiga handlingar och som nu ska krönas med en Röda Korset-nål för sina insatser. Men nålen sätts i hjärtat på hjorten och allting fallerar. Oh dear! Benen viker sig och hornen slokar. De två stoderna av stearin längre bak på scenen rinner ut och triumf förbyts i eländes elände.
Hela skulpturen är uppbyggd som en väldigt vinglig och skör scen som när som helst kan trilla omkull. Sockelns olika block och listkrön är staplade på vartannat som stora byggklossar. Den vita tavelramen hålls fast endast med hjälp av två klumpar lera.
En liten puff och allting fallerar, oavsett om det är dagen då man ska få en hedersbetygelse för sina strålande insatser eller ej.
...på Blogger-bloggen. Jag slutade använda Blogger för att det var ett ständigt och accelererande krångel med uppdateringar och fel förut, och bytte till bloggen som fanns på hemsidans webhotell. Den har fungerat bra, men jag upplever att bilderna blir väldigt små där och att det inte finns något bra och lättmanövrerat sätt att få dem större.
Så nu byter jag tillbaka till Blogger igen och hoppas att det ska fungera utan krångel framöver. Här kan man utnyttja möjligheterna att visa större bilder bättre, och det är främst detta jag var ute efter; därav bytet av blogg-adress.
Som synes har jag flyttat över alla inlägg från "gamla" bloggen hit. Inläggens publiceringsdatum står först i varje inlägg.
29 december 2013:
Jag har ägnat hela hösten åt att arbeta i porslinslera och känner mig lite som en lyrisk och hänförd New Born Ceramist. Förundras och förtrollas över ytan, materialet, mönster, figurer och det långsamma arbetet. Leran - I love you!
Här ovan syns några ännu obrända "kattunge-puppor" ungefär i storlek som en nyfödd kattunge. När katterna stod såhär fint uppradade och torkade kunde jag inte låta bli att knåpa ihop varsin stjärngossestrut till dem (det är ju ändå jul). Och när jag nu höll på att klippa och klistra i papper så blev det både stjärnor och bokstäver i en tablå också.
Jag förutspår att pappslöjd blir det nya svarta 2014. Åtminstone i min ateljé.
Gott Nytt År!
12 december 2013:
För ett tag sen fick jag den här bilden i mailen:
Fotot är taget av Bernard Woll i Uppsala och visar illern i Gränby, Uppsala, som fått en ny höstklädsel. Mycket stiligt tycker jag:-) Tack igen för bilden, Bernard!
29 november 2013:
I dag fick jag ett mail från Anna Ehn, Uppsala kommun, med en recension av min utställning på Teatergalleriet från Upsala Nya Tidning. Kul! :-)
31 oktober 2013:
Uppsala kommun har i en serie utställningar på Teatergalleriet i år lyft fram arbetsprocesserna och konstnärskapen bakom några av stadens utsmyckningar. På tisdag den 5:e november är det vernissage för "Surikater, illrar och björnar"; en presentation av arbetet med skulpturerna jag gjorde till Gränby park/grönområde för ett par år sen på uppdrag av Uppsala kommun.
I utställningen visas modeller, skisser och foton från arbetet kring projektet. Det visas även en del av mina mindre skulpturer i porslin.
På bilden ses en av de tre skulpturerna i Gränby; "Bear out by events". Ett drygt fyra meter högt torn med en björn i.
Läs mer om utställningen här: http://www.mynewsdesk.com/se/uppsalakommun/pressreleases/surikater-illrar-och-bjoernar-paa-offkonsten-c-o-teatergalleriet-922534Välkomna!
11 oktober 2013:
Igår var det invigning med pompa och ståt (och regn och rusk-väder), i Kristinehamn av "Värmländsk piazza"; min konstnärliga gestaltning av en innergård på Sannagårdens äldreboende för dementa. Projektet var ett uppdrag från Kristinehamns kommun.
Kristinehamns konstmuseums intendent Johan Magnusson som varit projektledare för det hela höll tal, liksom kulturchef Thomas Liedström och kommunalrådet Anne-Marie Wallouch. Musikskolans orkester med 18 duktiga barn (om jag räknade rätt) och två vuxna spelade och blåste fanfar.
Trots regn och en mulen himmel så blev det en väldigt fin invigning med mycket uppskattning av tigrarna och platsen. Jättekul!
Mer info om projektet kommer att finnas på hemsidan framöver. Nu har jag äntligen tagit tag i hemsidan så om allt går väl så hoppas jag snart kunna presentera en helt ny, uppdaterad hemsida om ett tag. "Äntligen!", får man väl säga; så här i Nobelpris-tider :-)
Så här skriver Nya Kristinehamns Posten/NWT om invigningen: http://nwt.se/kristinehamn/article1397034.eceoch Värmlands folkblad:http://www.vf.se/nyheter/kristinehamn/varmlandsk-piazza-invigd-pa-sannagarden
18 augusti 2013:
...finns att se i några veckor till om man skulle vara intresserad. Till och med den 8 september finns mina och Linda Lo Eklöws verk på plats.
Läs mer på Keramiskt centers hemsida: www.keramisktcenter.se
30 maj 2013:
I måndags var lastbil + kranbil här och hämtade de tre mosaiktigrarna som nu håller på att monteras på plats i Värmland.
Tigrarna är en del av en konstnärlig gestaltning av en innergård på Sannagårdens äldreboende i Kristinehamn som jag har jobbat med sen i augusti, och som nu håller på att färdigställas. Tanken är att det ska bli lite som en värmländsk piazza.
Två breda, rundade långbänkar i betong och lärkträ är placerade på den runda markytan. Två tigrar ligger utsträckta på varsitt mittparti av långbänkarna och en tredje tiger sitter en bit ifrån. Två rönnsumaker är tänkt att planteras mellan bänkarna för att ge höjd och för att skapa skugga under sommarhalvåret.
På bilden pågår monteringsarbetet och tigrarna ligger på sina träpallar i väntan på att lyftas av och bli permanent monterade på betongsocklarna. Tanken är att hela markytan, som har en diameter om 10 meter och som i dagsläget bara är jord, ska stensättas med mörkt gråsvart sten i ett lugnt och tillbakahållet mönster. Det ska vara lätt för de boende att ta sig fram med rullatorer eller rullstol på platsen.
Jag återkommer med bilder på det helt färdiga verket framöver.
29 maj 2013:
I sommar ställer jag ut på Keramiskt center i Höganäs tillsammans med Linda Lo Eklöw. Vernissagen är den 15 juni och utställningen pågår till den 8 september.
Dessvärre lyckas jag inte få ovanstående vernissagekort att bli större men läs gärna mer om utställningen, öppettider och adress här: http://www.keramisktcenter.se/ny-utstallning-i-galleriet-15-juni/
30 mars 2013:
Så här i påsktider passar jag på att skicka en hälsning från tigergänget i ateljén. Glad Påsk!
29 januari 2013:
Som den skarpögde kanske noterade i förra inlägget så föreställde bilden morrhår av olika längd på rad. Nu är dessa morrhår placerade i små porslinsaskar; som synes på bilden ovan.
Jag ska vara med på en samlingsutställning på Blås och Knåda här i Stockholm som heter "Fint i hyllan" som öppnar på lördag. Utställningens tema är samlandet som fenomen.
Från början samlade jag morrhåren till ett annat projekt där en hare och en bäver i skala 1:1 behövde naturtrogna morrhår. Mina katters tappade morrhår samlades noggrant upp under ett par månaders tid, och fick sedan ett andra liv på haren och bävern.
Morrhårssamlandet blev en vana. Långt efter det att haren och bävern var färdiggjorda så fortsatte samlandet. I ett kuvert i bokhyllan växte morrhårssamlingen.
Var ska man då lägga katternas tappade morrhår om inte i små askar? De små porslinsaskarna i matt, svartengoberat porslin påminner om gammeldags barnsängar där morrhåren funnit en skenbar vila i form av hemlighetsfulla grafiska tecken eller sirliga figurer. Morrhåren bildar en helt egen kalligrafi; som en minimalistisk dekor eller chiffer med blinkningar åt det japanska.
Absurditeten, onödigheten och ömheten inför katternas tappade morrhår har varit min utgångspunkt inför utställningstemat. Morrhårsaskarna gestaltar en slags förundran över vardagens småsaker som så lätt kan förbigås, men som när man lyfter fram dem kan bilda en alldeles egen, förunderlig poesi.
Morrhårsaskarna är även en tribut till mina högt älskade siameskatter.
"Fint i hyllan" - Grupputställning, glas och keramik
Blås och Knåda, Hornsgatan 26 a, Stockholm
Vernissage lör 2 feb kl 11.00 – 16.00
Utställningen pågår 2 feb - 20 feb 2013http://www.blasknada.com/index.php
10 januari 2013:
Att se det stora i det lilla. Absurditeter och häpnadsväckande stilstudier bland det vardagliga. Ibland fattar man precis vad man ska ha de där sparade grejerna till.
Jag filar på en presstext. Utanför fönstret går världen i samma gråskala som på bilden ovan; med snö och regn som far som sladdriga pilar från skyn. Om nu vädergudarna nödvändigtvis ska envisas med snöslask så kan de väl bjuda på lite solsken en och annan gång också, kan man tycka?
Januari är sannerligen en mulen och kulen månad. En trög och blind start på året.
8 augusti 2012
Jag tänkte fixa en kick off för mig själv i år. Större företag åker ut i skärgården på nåt spa eller konferenshotell och spelar brännboll, motiverar och inspirerar sig på allehanda sätt. Som ensamföretagare med totalt noll budget att åka på spa för så får man kick offa bäst man kan med de förutsättningar man har. En Pucko och ett winerbröd i ateljén tex. Inte fy skam det heller.
Så, kick off. Eller hur man nu säger. Nu stämplar jag in för i höst - även om det fortarande är sommar. I höst står det porslin och frigolit på schemat. Små ting i porslin och stora ting - tigrar - i frigolit. Tigrarna ska gjutas upp i betong och få mosaik på sig framöver.
Kick off och over and out, nu ska jag ut och köpa winerbröd.
10 juni 2012:
Under hela våren har jag känt som ett slags pågående paradigmskifte kring mitt arbete. Lite som känslan av att ha dragit saker och till sin spets och att det nu är dags för något annat; något nytt, eller att gå tillbaka till sina (keramiska) rötter.
För ett tag sedan letade jag upp mitt tio år gamla Kandidatarbete från Konstfack och dessa porslinsfigurer och -objekt har stått i ateljén och liksom haft en alldeles särskild lyskraft sen dess.
Då - 2002 - var jag osäker på vad jag gillade dessa ganska strama små figurer och objekt. Å ena sidan gillade jag dem supermycket, å andra sidan var jag osäker på "vad jag hade gjort", de var som gåtor utan svar och hängde liksom i luften, o-formulerade och svåråtkomliga, tyckte jag.
(Nu idag, 2012, tycker jag att mitt Kandidatarbete är något av det bästa jag gjort. Tänk att det ska ta tio år innan man kan ge sig själv cred för sitt arbete? Och vissa gåtor verkar inte ha några svar, de kan få lov att vara helt fascinerande och märkliga. Man behöver kanske inte alltid få svar på allting? Varken omedelbart eller någonsin?)
Efter Kandidatarbetet började jag inkludera andra material tillsammans med porslinet/keramiken och fram tills nu så har det har varit naturligt att jobba med keramik tillsammans med andra material. Men denna våren har jag alltså gått och tittat på mina gamla figurer i ateljén och fått en så väldigt stark längtan efter att enbart jobba med porslinslera i ett litet, litet format igen. Att förlora sig i små nyanser och detaljernas finesser.
Vinkligen på en tass.
Proportionerna i en sockel i förhållande till dess figur.
Den där fantastiska ytan som blir på modellerat porslin.
Inga jättestora socklar eller avancerade presentationer. Bara de små figurerna som sig själva nog.
Här nedan ses "Emissarien" från mitt Kandidatarbete. En liten kattpuppa på en slags springare eller sockel, ca 18 cm hög och i modellerat, högbränt porslin. Denna lilla kattfigur har stått på mitt arbetsbord hela våren och även om det är tio år sedan jag gjorde den så känns den mig mer nära än de nyare verk som jag ställde ut i februari.
Det modellerade porslinets magi, så fascinerande och så lockande.
