Det finns en poesi i den tunna sytråden som är omlindad och knuten runt en modellerad lerkorvspinne. Lerpinnen är upphängd i två parallella trådar inuti en ståltrådsbåge.
Det ser fint ut. Kanske att sytråden skulle vara vit istället för grå? Och kanske att lerpinnen skulle hänga lite mer jämnt vågrät?
Det är de små nyanserna, proportionerna och vinklarna som avgör. När något sitter som en en smäck, eller ser helt skevt och o-proportionerligt ut. Som en slags inre kompass eller barometer i kroppen som känner av vad som är "rätt". En millimeters differens kan stjälpa hela alltet, det uppstår en disharmoni som ögonen, kroppen, händerna reagerar på.
Ibland är det disharmonin man söker. Ibland det som sitter som en smäck.
Jo, det blir nog bäst med den gråa sytråden trots allt. Svart ståltråd, grå sytråd, porslinsvit lerpinne, brun mdf-sockel.
Där satt den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar