Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden

Den här grejen gjorde jag i träslöjden i 11-årsåldern. En kubisk formation med rundstavar, lappar i filt och en bit päls. Jag var mycket bestämd med hur det hela skulle se ut och minns att jag jobbade oerhört målmedvetet och koncentrerat. Träslöjdsläraren frågade flera gånger vad det var jag gjorde för någonting. Jag visste inte; hittade inte orden, men jag var absolut bergsäker på att precis så här skulle det se ut. Precis de här proportionerna, skalan, måtten, färgerna.
”Är det en liten paviljong?” sa träslöjdsläraren.
”Nä” sa jag.
”Kanske en hydda, eller ett bo för en nalle?” sa träslöjdsläraren. Han hade många förslag på vad det kunde vara. Jag sa ”Nä” varenda gång.
Så här flera år senare så slår det mig att detta måste vara min första medvetna skulptur. Som 11-åring kunde jag inte förklara varför jag gjorde den; vad det ”var för någonting” eller varför jag kände så starkt inuti mig att Så här skulle det se ut - precis så här. Vad det ”var för någonting” var helt oväsentligt; det här var något i sig själv nog. Det handlade om något som jag inte kunde sätta ord på eller förklara annat än att formulera det tredimensionellt. Proportioner, skala, mellanrum, färger, former.
Så om du fortfarande undrar, träslöjdsläraren: Det här är Konst.